4 OM TIDEN EFTER RYSSBESÖKET KRITIK ÖVER 1719 EDVIN

1108149SOENDAGITREENIGHETSTIDEN1REKKESTEKSTER NYE TEKSTREKKER (FRA 2008) POETISK TEKST SALME 131
12 ANVÄNDNINGEN AV TIDEN I SKOLAN MATS EKHOLM
2(2) ABONNEMANG PÅ PLACERINGSTID REKTORFÖRSKOLECHEF BESLUTAR HUR VISTELSETIDEN FÖRLÄGGS

4 OM TIDEN EFTER RYSSBESÖKET KRITIK ÖVER 1719 EDVIN
5 WWWISLAMGUIDENCOM TIDEN ÄR LIVET KÄLLA AMRO KHALED HTTPWWWAMRKHALEDNET
AFFÄRSIDÉER I TIDEN – VINNARE I VENTURE CUP ÖST

Om tiden efter ryssbesöket:

Om tiden efter ryssbesöket:

Kritik över 1719

Edvin Gustavsson ger i sin bok ”Från Rurik till Albert Engström” följande kritik åt den svenska för-svarsplanen, liksom av värderingen av förstörd egendom efter ryssarnas härjningar i Roslagen. (Förkortningen ”utg.” betyder i det följande ”utgivaren”, alltså Gustavsson själv.)

”Till den översikt av rysshärjningarna 1719 och deras skadeverkningar som utg. gjorde i Rhist IV borde också en kritik av det använda materialet ha varit fogad. Det rör sig visserligen nästan undantagslöst om sådant av förstahandskaraktär, tillkommet med anledning av de efter den orten övergångna olyckan hållna rannsakningarna. Så långt har det sitt givna värde. Men främst den tydligt bristande enhetlighet de uppställda värderingarna uppvisar ger an-ledning till påpekanden, utöver vad som kan gälla själva händelseförloppet i några av dess detaljer.

Det vanliga i litteraturen om hemsökelsen är att befälhavaren för militärförbanden här, generalmajor Zöge, ställs i skottgluggen för beskyllningen om försumlighet vid försvarets utförande, vilket särskilt skulle gälla tilldragelserna vid Forsmark och Lövsta.

Här kan emellertid anföras, att Zöge från början inte var ämnad till befälhavare i Roslagen. Generalissimus, prins Fredrik, hade i försvarsplanen placerat honom i Bohuslän och generalmajor Yxkull här. Men sekreta utskottet ändrade av sin nyförvärvade makt-fullkomlighet på förslaget, så att Zöge bestämdes till tjänstgöring i Roslagen medan Yxkull skickades till Jämtland. Sedan gick det ju som det gick, och Yxkull blev i alla fall Zöges efterträdare, så snart denne hunnit visa sig olämplig.

Ty Zöges olämplighet kan inte bortresoneras, även om förmildrande omständigheter finns att andraga.

Huvudvikten vid försvaret var att skydda Stockholm, vilket förklarar dispositionerna (Rhist IV:10), och att ryssarna skulle slå till med en ren terroraktion tänkte man sig inte. Därför fick Zöge uträtta vad han kunde med sina små detachement. När vid Forsmark ryssarna enligt egen uppgift landsatt 1.200 man, förfogade han till avvärjningen över 300 plus ett uppbåd på 150-talet brukskarlar och allmoge. Vid Lövsta kunde det siffermässigt ha tett sig mera jämspelt, i det att försvaret räknade 500 man reguljär styrka jämte på platsen eller i närheten stående tillgängligt bortåt 1.800 man uppbådsfolk mot 2.400 landstigna ryssar. Givet är också att med skrämseleffekt borde nog de mer eller mindre åt sig själva lämnade bönderna m.fl. av en kraftig ledning här kunnat göra en insats.

Men det ändrade sig inte stort till det bättre efter Zöges sorti. Harnäs fick brinna utan motstånd – de 500 som stått där drogs vid fiendens annalkande tillbaka till Gävles försvar. Vid Östanå stod likaledes en trupp om 500 man, som blev overksam. Vittnesmålen rörande sistnämnda är inte helt fria från försmädligheter, men befälhavaren, överstelöjtnant Erik Odelström, frikändes av undersökningskommissionen. Och det mest onödiga av allt som hände i Roslagen sommaren 1719 var Norrtäljes brand den 19 augusti.

Vad som med tyngd kan läggas Zöge till last var hans oförmåga eller underlåtenhet att upprätthålla disciplinen bland sitt folk. Man förstår de klagande i deras förtrytelse över detta av dem dyrt underhållna krigsfolk, som skulle skydda dem men icke blott lämnade dem med deras egendom i sticket utan även plundrade dem, varpå utg. anfört några exempel i sin skildring. (Not: Ett exempel på folkstämningen är, att när Ingermanländska regementets nattvardssilver skickades till »säker ort« uppåt Uppsala stoppades transporten av bönderna i Jönninge i Stavby. Silvret, bestående av kalk med paten, oblatask och vinkanna omhändertogs under påstående, att det var stulet från Börstils kyrka, och folk och hästar »arresterades«. Skrivelse från Ganchou, dat. Österby bruk 27 juli 1719. U1 1342.) Sedan må det talas om att förrädiska tendenser visade sig bland allmogen. (Not: Från en rekognosering berättade en kornett, att jan i Elinge i Österlövsta hade talat med bönderna, som sagt att »då deras grannar komma fram ifrån skogen, vilja de gå till fienden och taga sig fribrev« för att, som de sade, »därigenom komma i bättre fred och säkerhet«. U1 1342.)

Vad beträffar Zöges regementschefer så var de annars liksom han själv garvade militärer. Överstelöjtnanten vid Finska eller Karelska lantdragonerna Adam Johan Gjertta (även skrivet Hiertta) var född i Ingermanland 1674 och hade som livdrabant upplevat hela kriget, från Själland 1700 till Poltava 1709. Svårt sårad vid Holofzin 1708. Jämnåriga kollegan Joachim Georg Ganchou vid Ingermanlänningarna, som var dansk till börden, hade varit med både vid Narva och Fredrikshald. Torsten Torwigg(e), vilken som major under Ganchou spelade en roll, var från Ingermanland och hade tjänat vid regementet sedan 1700. Flera hade meriter från tidigare tysk tjänst. Och Zöge hade bl.a. följt kungen till Bender. Det var bara det med dem, att de hade sett så mycket krig, att de var likgiltiga för några brända byar mer eller mindre. (Not: Omdömet från mönstring 19/6 1719 är om Karelska dragonerna, att de utgjorde 4 kompanier »gott folk«. Bland manskapet fanns tre ryssar. Kvartermästaren Magnus Mether, tidigare kapten vid Ingermanländska, blev av krigsrätt 17/8 s.å. dömd tjänsten förlustig. Vid följande stor utrensning avskedades 30/9 18 av regementets officerare, däribland den i texten (Rhist IV:11) omnämnde kringströvande kaptenen vid Majorens kompani Carl Christoffer Enman. [N.K. Grotenfeldt. Anteckningar om indelta dragoner i östra Finland 1644-1721, Sv. Litt.-sällsk. I Finland nr 279.] – Angående de svenska förlusterna vid Lövsta var de, utom en skjuten brukskarl, 6 man och 6 hästar av Ingermanländska [Acta 289] och av lantdragonerna [Acta 306] 3 karlar och 2 hästar. I en förteckning i LA [Upps. Länst. Landskont. 111] uppges att Hns Hansson i Skarp-Ekeby i Vendel var sängliggande, träffad av fiendeskott 1719. Han hade alltså tillhört uppbådet. - - -.)

* * *

Mera av intresse än spekulationer över den efteråt meningslösa skuldfrågan kan vara att något närmare granska de bevarade värderingshandlingarna. Här gäller det en enkel siffergranskning för utrönandet av det underlag uppgifterna i verkligheten täcker. Det ges nämligen som det framhölls i inledningen skäl till en del tvivelsmål härutinnan eller åtminstone frågetecken.

Siffrorna för Frötuna-Rådmansö (Rhist IV:46 not 36) upptar bland det drabbade 11½ mtl säteri, men i den förteckning som finns är intet säteri berört av brandanstiftan. Möjligen blev Svinö (den senare Kungsgården) utsatt för skövling. Man får av de slutsummor för fast och löst som man har dra slutsatsen, att plundringen här var mera omfattande än avbränningen. T.ex. brändes inte Gräddö och Refsnäs som det brukar uppges i litteraturen.

(Not: Ett dokument från den tiden är även detta, återgivet efter Westin 1230 i UB.

»Såsom vår husbonde välborne hr ryttmästaren Ridderstad och undertecknade, som anno 1719 av fienden ryssen blivit i grund ruinerade och avbrända, icke allenast med hus och hemmans uppbyggande, utan ock nådgunstig försträckt oss i vår största nöd såväl sädes- och brödkorn som kontanter i stället för det av oss var av fienden berövat och fråntaget, allt för denskull uppdraga vi undertecknade förmedelst och i kraft av detta till högbemälte vår husbonde välborne hr ryttmästaren Ridderstad, i avräkning på ovannämnde dess gjorda försträckning till oss, all de pengar, som vi anno 1721 den 24 september i Landt-Ränteriet insatt, att lösa skatträttigheten till våra åboende hemman, vilket i kraft av Kungl. Maj:ts resolution av den 2 april 1723 oss alldeles blivit avslaget, och lämna honom alldeles fritt med dem som sin välfångna egendom att göra och låta efter behag. Vilket alla vi med våra namn och bomärken stadfästa och bekräfta som skedde i Sidö den 15 april 1723.«

Undertecknat av sju bönder i Sidö och en i Tomta.

Ovanstående hemman hade 1627 köpts till frälse av Casper Otto Sperling, sedan reducerats till krono och 1721 genom byte åter blivit frälse. Häremot försökte bönderna att med egna pengar få köpa sig till skatte. Då detta förvägrades dem hade de inte annat än att resignera, och så uppkom av deras by, där fyra gårdar blivit brända och de övriga utplundrade, Riddersholms fidekomiss, sedan 1973 i lands- tingets ägo. Dokumentet ovan är återgivet med modern stavning.)

Häverö uppvisar en nära tre gånger så stor skadesumma för lösegendom som för hus. Här vet vi dock att det brända omfattade drygdelen av socknen eller 66½ av hela socknens med Singö 82 oförmedlade mtl. Då de brandskadade fastigheterna var 136 så kom på varje ägare eller innehavare 158 dlr smt (daler silvermynt, RP: s anm.) i uppskattat byggnadsvärde. Mot-svarande siffror för Österlövsta är 60 och 460 och Vätö-Björkö 33 och 334. Visst kunde byggnadssättet ha växlat från ort till ort, men tydligt är i alla fall att värderingsnormerna gjorde detsamma.

I siffrorna för Häverö ingår också kyrkoherdens av honom själv uppgivna personliga lösöreskada, som slutar på 6.370 dlr smt (Rhist V:59), vilket är att jämföra med det för några andra kyrkoherdar uppsatta: Väddö 2.049, Edebo 2.743, Börstil 2.807 och Västland 1.929, allt dlr smt.

(Not: Beträffande Häverö ett par beriktiganden. Kyrkan blev inte alldeles orörd [jfr Rhist IV:30 och not 26]. Kyrkoherde Hagman uppger på tinget 19/1 1720 såsom bortkommet klädet kring predikstolen och altaret, en mässhake, röda klädet kring altardisken och antependiet av atlask och sammet kring själva altaret. Besökarna hade tagit sig in genom att med pliktstocken slå upp kyrkdörren, varigenom de också kommit åt av kyrkvaktaren Samuel och dennes son Anders insatta en brännvinspanna och en säck med kläder. Vidare skall rätta förhållandet med bokhållare Jerlings 3 mtl i Bergby (Rhist IV:45 not 24) vara, att två av dessa var arvkomna genom hustrun Eva Humble (Frits Nordström, Släkten Humble, HoS XI:101, där uppå före branden varit arrendatorer.)

Det är som man förstår svårt att med ledning av det siffermaterial som står till buds kunna exakt uppskatta den lidna skadan. Så mycket betyder härvidlag onöjaktigheterna heller inte. Återuppbyggnadsbidraget utgick som utg. i Rhist IV har relaterat, i form av skattefrihet ett klumpvis tillmätt efter igenvinningsnyttan något differentierat antal år.

Utöver vad i angivna uppsats är på försök beräknat kan anföras, att kyrkoherden i Börstil fick tre års frihet för sin skada, vilket gjorde i behållen summa för honom 866 dlr 16½ öre kmt eller i smt 288 dlr 26 öre 16 pg. Detta som ett exempel gällande den kategorin drabbade.

* * *

Vad ont och otrevligt ryssarna utförde i Roslagen 1719, så bör inte påbördas mera än vad de gjorde sig skyldiga till. De brände inte Finsta i Skederid, som man sett uppgivas. Vad som här kan gå igen är att gården avbrann till följd av vådeld i början av 1730-talet. De var heller inte och högg på kyrkporten i Edsbro (turistbroschyren Sommar i Roslagen, 1971). Och de var långt ifrån fram och bytte kanonskott med lantjägmästare Anders Schönbergs folk vid dennes visserligen annars berömligt tänkta försvarsanläggning på vägen till Harbo, varom en fantasi-rik berättelse finns intagen i Harbo socken av K. G. Söderhielm, 1971, sid. 207 f. (Not: Se även Ur Österby bruks och vallonernas krönika av Per Pehrsson i UFT IV:2:80. Till äventyrs kunde det ha varit kringströvare av Zöges regementen, som visade sig. Sådana förekom flerstädes.) De höll sig alltid i god kontakt med sina fartyg och aktade sig för våghalsigheter. Skryt och hot förekom givetvis vid lämpliga tillfällen.

Till en sammanfattning av det hela må också påpekas att den ryska hemsökelsen längs ostkusten 1719-21 ändock träffade riket blott ytligt, om man bortser från de förlorade utanverken Finland m.fl. Militärt var Sverige inte besegrat, och den förklarliga krigströttheten hade sin lika stora motsvarighet på motsatta sidan. Däremot fanns på det hållet en målmedveten ledning, som utnyttjade sitt övertag.”

* * *

ANSØGNING OM MERIT AFKORTNING AF UDDANNELSESTIDEN SKEMAET BRUGES
ASSOCIATION OF PROFESSORS OF DERMATOLOGY RESIDENTIDENTIFIED PRACTICE GAPS IN
”SPILD” TIDEN ! AF THØGER PAULI ZONETERAPEUT OG FYSIURGISK

Tags: edvin gustavsson, ryssbesöket, edvin, tiden, kritik, efter