3 DJURSHOLMS RK HISTORIA CHARTERPRESIDENTEN SIGVARD ARESKOUG BERÄTTAR UR

Djursholms RK Historia  

Charterpresidenten Sigvard Areskoug berättar ur sin rika minnesfond
 

Ett första försök att bilda en klubb i Djursholm
I Sverige bildades den första rotaryklubben i Stockholm 1926. Djursholms rotaryklubb bildades 1969. Den var ju påtänkt länge.
Vad hindrade och vad undanröjde hindren?

Stadgarna för Rotary International angav vid den tiden att endast manlig person med sin utkomst inom det egna klubbterritoriet fick väljas till medlem i en Rotaryklubb. Som namnet säger, skulle klubbens upptagningsområde för medlemmar vara dåvarande Djursholms stad.

Exploateringen av Djursholmsgodset på 1890-talet avsåg att bereda familjer trevliga bostäder i villor och låga hus i en trivsam miljö långt från jobbet. Plats för kontor och industrier gavs därför inte i stadsplanen. Huvuddelen av invånarna hade därför sin utkomst utanför staden och i slutet av 1950-talet var den i realiteten just en sovstad.

Djursholm fick stadsrättigheter 1914 och förtroendemännen ville fullfölja stiftarnas tankar om ett samhälle, som skulle danas utan inblandning av folk utanför gränserna särskilt inte invånarna i Stocksund och Danderyd.

Bo V:son Lundqvist var sedan början av 1950-talet rektor för Djursholms Samskola. Som past rotarypresident i två olika klubbar hade han av distriktsguvernören anmodats att söka organisera en klubb i staden Djursholm. Han måste ge upp. Villastaden Djursholm saknade ännu underlag för en rotaryklubb. Det fanns visserligen företag inhysta i villor som Handelsbank, Bokhandel, Konditori, Fotograf, Konsum, Apotek, Post och Bageri men det fordrades minst 25 representanter för företag vid starten och dessutom framtida möjligheter till ytterligare 25.
Danderyds Rotaryklubb bildas

Borgarrådet i Stockholm Fil Dr Ivar Öhman var född i Djursholm och en ivrig rotarian. Då han utsetts till distriktsguvernör 1959-60 observerade han, att en ny past rotarypresident från Växjö kommit till staden och han prövade, om denne skulle lyckas med konststycket.
Denne, stadsingenjören Sigvard Areskoug, sonderade nu terrängen och telefon-katalogen med samma nedslående resultat som samskolerektorn. Öhman var statistiker med stora vyer: Han menade att, om man inte kan skapa en klubb för Djursholms stad, borde det gå med Danderyds församling. 1960 lyckades det att inom församlingens område Danderyd, Djursholm och Stocksund bilda Danderyds rotaryklubb.


Förutsättningar för bildande av en klubb i Djursholm
Djursholm var då en del av Danderyds församling men, som sagt, sedan 1914 en självständig stad. Många önskade trots motgångarna en särskild klubb för staden Djursholm. Staden utvecklades. Gamla villor revs och Byggnadsfirman Samuelsson och Bonnier färdigställde 1962 den sammanhängande 3-vånings-bebyggelsen vid Vendevägen mellan Auravägen och Henrik Palmes allé.

Inför sammanslagningen med Stocksund 1968 jämkades planbestämmelserna, så att tomterna fick ha mindre areal än 2000 kvm och att kontor för de där boende nu legalt fick inrymmas i befintlig villa. Men det hände mycket mer. Rotary Internationals lagråd beslöt 1968, att till medlem i klubb kunde utses man, som antingen var bosatt eller hade sin utkomst inom en klubbs territorium.

Djursholms Rotaryklubb bildas 1969
Samma år inträdde Djursholmaren rektor Bo V;son Lundqvist som distriktsguvernör för verksamhetsåret 1968/69. Den nye guvernören uppdrog utan dröjsmål åt medlemmarna i Danderyds Rotaryklubb Olle Carlsson och Sigvard Areskoug att organisera en Djursholms Rotaryklubb. Det lyckades även om det var en viss svårighet att finna förslag till medlemmar eftersom många lämpliga personer redan var engagerade i andra rotaryklubbar runt om i Stockholms-området.

25 medelålders personer samlades så i slutet av 1968 för att utröna intresset av att bilda en rotaryklubb. Inget skrämde de församlade och man beslöt att bilda en interimklubb med regelbundna fredagssammanträden. Till slut skrev 22 personer på en ansökan om inträde i Rotary International. Den tillstyrktes och redan efter några månader mottog vi vårt charterbrev ur distriktsguvernör Bo Lundqvists hand. Vi kunde inbjuda till charterfest i juni 1969.

Det blåste vid den tiden vänstervindar i Sverige och studenterna hade för någon tid sedan ockuperat kårhuset i Stockholm. De flesta visste blygsamt litet om vad rotary var. Vad uträttade man och vad hade man för krav på medlemmarna? Det var ju enligt allmänhetens bedömning en klubb för inbördes beundran, som samlades för en gemensam veckolunch. Den var odemokratisk och gav inte plats för annat än utvalda personer. Dessa erbjöds till yttermera visso tidiga informationer i frågor som undanhölls folk i allmänhet.

Några av klubbens aktiviteter under åren
Djursholms Rotaryklubb var nu medlem i och skulle verka i Rotary International. Den enskilde var i sin tur medlem i Djursholms Rotaryklubb. Det var från början en strävan att snabbt upprätta ett vänskapsförhållande mellan de olika medlemmarna, som skulle giva utrymme för ett förtroendefullt utbyte av erfarenheter. Alla skulle känna sig hemma i klubben och finna det naturligt att hjälpa till. Var och en skulle redogöra för sin person i ett Egoföredrag och medverka till att mötena blev effektiva och trivsamma, något att bevista utan tvång. Detta innebar en början för klubbtjänsten.

Klubben ordnade utan tvekan föredrag för och gav informationer till medlemmarna, som ibland gav försprång framför andra medborgare. Men denna tillgång till vederhäftiga upplysningar gav medlemmarna också möjlighet att taga initiativ och tillrättalägga missuppfattningar och ovederhäftighet i och utom Djursholm. Detta hörde hemma i vad man kallade yrkestjänsten.

Olle Carlsson vår sekreterare tog initiativet till ungdomsutbyte. Hans son och dotter hade båda varit i USA under ett collegeår.
Vi ville också gärna lämna reguljära bidrag till Rotary Foundation i dess iver att lämna stipendier för akademiker till studier i andra länder i avsikt att öka förståelsen mellan länder och folk.

Vår klubb ansågs sig i det kalla krigets dagar ha ringa möjlighet att ensam genomföra projekt i främmande länder för att förbättra förhållandena där. I stället skulle vi snarast bli en "100 % Rotary Foundation Club". Det innebar att 10 dollar per medlem under verksamhetsåret skulle inlevereras till Evanstone. Sedan skulle vi bli 200 %-ig o s v genom årliga inbetalningar av 10 dollar per medlem .

Björn Ditzinger tyckte för sin del att Rotary Foundation gjorde så mycket gott bland de behövande folken i världen, att han omedelbart personligen donerade 1000 dollar. Han blev överraskad med att bli tackad med utnämning till Paul Harris Fellow. Detta hamnade under beteckningen internationella tjänsten.

32 år har gått sedan dess och förhållandena i världen har förändrats. Sovjetunionen upplöstes och 1989 försvann Berlinmuren. Och de oss närliggande Baltiska staterna blev fria. Successivt har klubbens möjligheter att agera ökats och de presidenterna givits möjligheter att leda klubben till olika engagemang.

Henning Stenbeck pläderade för kvinnor i Rotary och detta blev bönhört av lagrådet för Rotary International 1989. Klubben var snar att redan 1990 till medlemmar välja in två välmeriterade personer: affärsföretagaren Ann-Christine Larsson och läkaren Danuta Lindeberg. Det blev lyckosamt och Ann-Christine utsågs redan efter 5 år att såsom president leda klubben. 2001 är ett tiotal kvinnor medlemmar i klubben varav tre verkat som klubbpresident.

Torgil Mohlin slopade veckobreven, som ansågs obehövliga. Breven blev kanske väl urvattnade och därför ingen intressant läsning. På 1960-talet var det andra tider och Danderydssekreteraren sammanställde veckobrev med uttömmande referat och meddelanden på vardera 2 st A4 –sidor. Det tog tid men de var uppskattade av såväl medlemmarna som deras familjer och grannklubbarna i distriktet. I dag fattas nog tid för sådant men samtidigt fattas behövlig information till medlemmarna om vad som tilldragit sig inom klubbens olika verksamheter och i övrigt inom Rotary-rörelsen när och fjärran.

Bengt Wallander organiserade konserter på Slottet sedan toppmusiker ställt sig gratis till förfogande. Konserterna med efterföljande middagar, som årligen hölls, gav överskott i storleksordningen 30 000 kr. Detta användes till stipendier för begåvade ungdomar. Klubben tackade för insatsen genom att senare föreslå honom till Paul Harris Fellow.

Erik Gellerstedt uppmärksammade charterpresidentens 40-årsjubieum som rotarian 1990 genom att till honom överlämna Paul Harris Fellowship-värdigheten.

Bertil Gylling fick glädjen att hälsa de första kvinnliga medlemmarna välkomna.

Björn Elvin engagerade klubben i ett hjälpprojekt med röntgenutrustning till Estland. Han belönades för detta och andra insatser för de baltiska staterna vid distriktskonferensen 2000 med Paul Harris Fellow-värdigheten.

Ulf Dahlgren och Karl Knagenheim Karlsson ledde hjälpaktioner till baltiska stater avseende sjukvårdsutrustning.

Till presidenter under senaste åren har varit:
69-70 Sigvard Areskoug 70-71 Erik Björkman** 71-72 Olle Carlsson*
72-73 Nils Ödman ** 73-74 Bror A Lindörn** 74-75 Sönke Nissen**
75-76 Klas Lilja** 76-77 Henning Stenbeck 77-78 Bengt Waldenström
78-79 Sten Joste 79-80 Bertil Krän    80- 81 Torgil Mohlin
81-82 Tor Svanfeldt* 82-83 Bengt Wallander 83-84 Nils Söderlund**
84-85 Stig Lundell 85-86 Lars Söderberg 86-87 Olle Nyman
87-88 Nils Fredrik Palmstierna ** 88-89 Peter Gerber 89-90 Erik Gellerstedt
90-91 Bertil Gylling 91-92 Björn Elvin                     92-93 Hans Andersson
93-94 Arne Stivén 94-95 Ulf Landgren 95-96 Ann-Christin Larsson
96-97 Gösta Appeltoft 97-98 Inger Olsson-Blomberg 98-99 Ulf Dahlgren
99-00 Karl Knagenhielm Karlsson 00-01 Monica Söderlund 01-02 Claes Malmsten 02-03 Lennart Nyh 03-04 Bertil Falck 04-05 Anders Eisen 05-06 Lars Johannisson 06-07 Yvonne Berger8