MATT 2531 46 JAG ÖGNADE VID ETT TILLFÄLLE EN








Matt 25:31- 46

Matt 25:31- 46


Jag ögnade vid ett tillfälle en teologiuppsats som tog upp frågan om nåd och gärningar i den kristna tron. Studenten som skrev uppsatsen använde sig bland annat av den evangelietext vi har idag.

I samband med det beskrev hon en händelse i en annan kyrka, ett annat år, när det var dags för den här texten. När evangelietexten då lästes så stannade man vid vers 40: ”sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig”. Sen läste man inget mer.

Även om man inte känner till berättelsen i förväg, och även om man inte följer med i psalmboken och ser att texten är lägre, så tänker jag mig att de som lyssnar borde reagera på det. Den första mycket naturliga frågan efter att ha hört inledningen till berättelsen blir ju: men vad hände med getterna? Var tog de vägen? Här sägs det mycket tydligt att det ska handla om hur Jesus skiljer mellan får och getter och så blir det punkt efter fåren!

Även om man inte har någon aning om berättelsens fortsättning så anar man ju ugglor i mossen. Så där kan det ju inte sluta!

Det här är förvisso kanske inte den enklaste texten i bibeln, men om vi vill att vuxna, reflekterande människor ska kunna leva med en hållbar tro, så kan vi inte censurera bort de texter som utmanar oss. Till att vara en mogen människa hör ju också att brottas med de svåra frågorna i livet, att ta ansvar och att man vill bli tagen på allvar.

Det här är en text som tar oss på allvar. Som frågar efter hur vi tar vara på våra liv.

Men varför uppfattar vi den som svår? Vad är det som gör att man till och med kan känna för att censurera och tillrättalägga den?

Några anledningar som jag uppfattar är:

  1. Texten lyfter så tydligt fram vad dessa människor gjort. Vi har lärt oss att vi är Guds barn av nåd, att det är tron som är viktig. Det skapar osäkerhet – vad är det nu som gäller egentligen?

  2. Vi känner ett allmänt obehag över att människor ska visas bort från Gud, Gud är ju en god Gud som älskar alla. Här tecknas en bild av en Gud som sorterar ut människor.

  3. Kanhända att vi också tycker att texten är tung därför att vi är osäkra på vår egen roll: är jag får eller är jag get?

Det kan säkert finnas fler tankar kring denna text, men jag tror de här räcker för en predikan.

Nu tänkte jag att vi får reflektera lite kring var och en av dessa anledningar.

Så till att börja med, hur är det nu med tro och gärningar egentligen? Då måste vi först konstatera att Jesus lever i en kultur, och talar till människor som inte delar upp tillvaron på det sätt som vi ofta gör. Helhetssynen på människan och livet var tydligare. Tro är i biblisk bemärkelse inte något abstrakt bejakande av vissa fakta.

När Gud i gamla testamentet upprättar sitt förbund, när Gud så att säga skriver kontrakt på sin relation med Israels folk så är frågan från Gud inte: tror ni att jag existerar? Frågan Gud ställer till dem är: ”vill ni leva era liv med mig, på det sätt som jag skapat er för att leva?”

Och när Jesus själv får frågan om vilket det viktigaste budet är så säger han: du ska älska Herren din Gud med hela ditt hjärta, med hela din själ och med hela ditt förstånd och din nästa som dig själv.

Det är fortfarande så att detta är vad tro handlar om. En tro utan att våra liv är involverade är något omöjligt ur bibliskt perspektiv. Därför blir det heller inte meningsfullt att ställa tro och liv emot varandra.
När Jesus dör för vår skull gör han det inte för att befria oss från att leva tillsammans Gud . Han dör för vi ska kunna göra det. Vill vi inte leva så har vi heller ingen glädje av Jesu död. Att tro på den utan att vilja ha det liv som den ger leder oss ingenstans.

Men vi ska förståss inte tänka bort korset ur från den här berättelsen. Jesus säger inget om det här, men vi vet ju att han gav sitt liv för att göra det vi inte klarade av. Grundregeln när vi läser bibeln är att de stora sammanhangen får kasta ljus över de enskilda berättelserna.

Det är inte en annan Jesus som möter oss på tronen än den Jesus som gav sitt liv. Det är som vi läste i inledningspsalmen; ”Du är densamme”. I den här berättelsen ställs vårt handlande mot våra medmänniskor på sin spets. I andra sammanhang är det andra dimensioner av dubbla kärleksbudet som lyfts fram.

Och ingenstans i bibeln står att Jesus död inte skulle täcka upp för våra tillkortakommanden på något speciellt område.

När det gäller det här med att dela upp människor så får vi också titta lite närmare på texten. Redan från början handlar det om två grupper. De har visserligen levt blandade, men likafullt har det funnits olika sorter. Om den första säger Jesus. ”Ni som har fått min faders välsignelse”. Det betyder att de valt att leva i gemenskap med Gud. Om den andra gruppen heter det: ”ni förbannade”. Att vara förbannad var enligt förbundet i gamla testamentet ( läs i 5 Mos 28) att välja att inte leva livet med Gud. Det är alltså inget som någon annan lägger på en mot ens vilja, utan detsamma som att leva livet mot Guds vilja.

Hjälper det att tänka så? Inte om man vill att det ska sluta vara smärtsamt. Men gå till dig själv: skulle du vilja att du inte hade något val? Att du var tvingad till en relation du inte ville ha.

Om jag nu får fortsätta använda liknelsens bildspråk: min absoluta övertygelse är att Gud inte har problem med att skilja på får och getter. Däremot tror jag att vi har stora problem med att se skillnaden och därför ska vi heller inte ägna oss någon sortering. Det får vi lämna åt Gud.


Men om det nu är så att den här texten drabbar mig själv när jag läser den. Vilket den också i någon mån bör göra om jag tar mitt liv på allvar.


Margaret Becker: Deliver me

I was just about to tell You
What I'm sure You already know
How my throat is tight with crying
Yet my soul is arctic blue
'Cause I've seen some tears that didn't move me
Whispered words I didn't mean
Held back all my love for anger
Grown so weak in all these things
So all these things

Deliver me from me
And deliver me to You
Come and set me free

Come and find me tried and true
Come on now
Deliver me from me

I was just about to run away
As far as far could go
When I recognized the cruelest captors
Living right inside my soul
And I can't escape their endless movements
Cannot shed them like a skin
Can't control all these emotions
Cannot live while they're within
So in all these things

Deliver me from me
And deliver me to You
Come and set me free
Come and find me tried and true
Come on now, come on now
Come on now, deliver me from me

And now I'm falling, falling
Dreaming of Your arms of mercy
They are soft as the new winter snow

Deliver me from me
And deliver me to You
Come and set me free
Come and find me tried and true
Deliver me from me
And deliver me to
You
Come and set me free
Find me tried and true
Come on now, come on now
Deliver me, deliver me from me

Det här är också ett perspektiv av domen: vi kan inte befria oss själva. Jag tror vi är många som delar erfarenheten av att inte kunna skaka av oss allt det där som gör oss till sådana som vi inte vill vara. Men det finns alltså en som kan. Det är han som sitter på tronen.


Vi får snart tillfälle att på ett konkret sätt komma inför honom och ta emot vad han gjort för oss: känna, smaka och höra: för dig utgiven, för dig utgjutet.








Tags: tillfälle en, snart tillfälle, ögnade, tillfälle