AGENDA 21 KAPITEL 3 FATTIGDOMSBEKÄMPNING PROGRAMOMRÅDE EN HÅLLBAR

 ROUND TABLE ON SUSTAINABLE DEVELOPMENT ANNOTATED AGENDA MEETING
2004AMM033REV2 AGENDA ITEM XII APEC COURSE OF ACTION
2006SOM3TFEP002A AGENDA ITEM 3 APEC PANDEMIC RESPONSE EXERCISE

2007AMM020 AGENDA ITEM IV APEC MODEL MEASURES FOR
2007SOM1007 AGENDA ITEM III INDIVIDUAL ACTION PLAN (IAP)
2007SOM3012ATTB1REV1 AGENDA ITEM V COMPLEMENTARY ANTICORRUPTION PRINCIPLES FOR

AGENDA 21

AGENDA 21


Kapitel 3


Fattigdomsbekämpning


Programområde


En hållbar försörjning för de fattiga


Bakgrund


3.1 Fattigdom är ett komplext flerdimensionellt problem vars upphov är både nationellt och internationellt. Någon gemensam lösning som kan tillämpas globalt går inte att finna. Det är snarare så att landspecifika program för att tackla fattigdom och internationella ansträngningar som stöder nationella ansträngningar, liksom även den parallella process som innebär skapandet av en stödjande internationell miljö, är avgörande för en lösning på problemet. Undanröjande av fattigdom och svält samt större jämlikhet i fråga om inkomstfördelning och mänsklig resursutveckling tillhör fortfarande de största utmaningarna. Ansvaret för kampen mot fattigdomen delas av alla länder.


3.2 En miljöpolitik som huvudsakligen är inriktad på bevarande och skydd av naturresurser måste, samtidigt som den förvaltar dem på ett hållbart sätt, ta vederbörlig hänsyn till dem som är beroende av resurserna i fråga för sitt livsuppehälle. I annat fall kan den få en omvänd effekt såväl på fattigdomen som för möjligheterna att nå framgång på lång sikt vad gäller bevarandet av naturresurser och miljö. Likaså kommer en utvecklingspolitik som huvudsakligen är inriktad på varuproduktion - utan hänsyn till hållbarhetsaspekten hos de resurser som utgör grundvalen för produktionen - att förr eller senare leda till minskad produktivitet, vilket även det kan ha en ogynnsam inverkan på fattigdomen. En särskild anti-fattigdomsstrategi är till följd härav en av de grundläggande förutsättningarna för att säkerställa en hållbar utveckling. En effektiv strategi för att samtidigt hantera problemen med fattigdom, utveckling och miljö bör inledas med fokusering på naturresurserna, produktionen och människorna och bör inbegripa demografiska frågor, förbättrad hälsovård och utbildning, kvinnornas rättigheter, den roll som spelas av ungdomen, ursprungsbefolkningen och lokala samhället samt en demokratisk medbestämmandeprocess i förening med förbättrad styrelse.


3.3 I sådana åtgärder skall tillsammans med internationellt stöd ingå främjande av en ekonomisk tillväxt i utvecklingsländerna som är både varaktig och hållbar samt direkta åtgärder för att undanröja fattigdom genom förstärkning av program som skapar sysselsättning och inkomster.


Mål


3.4 Den långsiktiga målsättningen att möjliggöra en hållbar försörjning för alla människor bör innehålla ett integrerande element som tillåter strategierna att samtidigt beakta utvecklingsfrågor, hållbar resurshantering och undanröjande av fattigdom. Detta programområdes mål är:

  1. Att skyndsamt ge alla människor möjlighet att erhålla en hållbar försörjning,

  2. att genomföra riktlinjer och strategier som främjar adekvata finansieringsnivåer och som är inriktad på integrerade strategier för mänsklig utveckling, inbegripet inkomstskapande åtgärder, ökad lokal resurskontroll, lokal förstärkning av institutioner och kapacitetsuppbyggnad och ökat deltagande av icke-statliga organisationer och lokala styrelsenivåer i fördelningsmekanismerna,

  3. att, med avseende på alla fattigdomsdrabbade områden, utveckla integrerade strategier och program för en sund och hållbar förvaltning av miljön, resursmobilisering, lindring och undanröjande av fattigdom, skapande av sysselsättning och inkomster, och

  4. att se till att nationella utvecklingsplaner och utvecklingsbudgetar inriktas på investeringar i mänskligt kapital, med särskilda riktlinjer och program som riktar sig till landsbygden, de fattiga i städerna, kvinnor och barn.


Åtgärder


3.5 Åtgärder som kan bidra till ett integrerat främjande av hållbar försörjning och skydd för miljön - innefattande en mängd sektoringrepp och en rad aktörer på lokal och global nivå - är av central betydelse, särskilt på lokal nivå. Åtgärder för att möjliggöra detta kommer att vara nödvändiga på nationell och internationell nivå och måste fullt ut beakta regionala och subregionala förutsättningar för att kunna stödja ett lokalt bedrivet och landspecifikt angreppssätt. Programmen bör, allmänt sett:

  1. Fokusera på att ge behörighet åt lokala samhällen genom principen om delegering av behörighet, ansvar och resurser till den lämpligaste nivån, för att säkerställa att programmet blir geografiskt och ekologiskt specifikt,

  2. innehålla omedelbara åtgärder så att dessa grupper kan lindra fattigdomen och uppnå en hållbar försörjning, och

  3. innehålla en långsiktig strategi med sikte på att skapa bästa möjliga förutsättningar för en hållbar lokal, regional och nationell utveckling som kan eliminera fattigdom och minska ojämlikheten mellan de olika befolkningsgrupperna. Den bör stödja de svagaste grupperna - särskilt kvinnorna, barnen och de unga inom dessa grupper - och flyktingar. I dessa grupper bör ingå fattiga småbrukare, boskapsherdar, hantverkare, fiskare, icke jordägande befolkning, ursprungsbefolkningar, migrerande befolkningar och den fria sektorn i städerna.


3.6 Åtgärderna under denna punkt bör inriktas på särskilda tvärsnittsåtgärder, i synnerhet inom områdena grundutbildning, primär hälsovård och mödrahälsovård samt en positiv utveckling för kvinnor.


a) Lokalt inflytande


3.7 En hållbar utveckling måste uppnås på alla nivåer i samhället. Folkorganisationer, kvinnogrupper och icke-statliga organisationer är viktiga källor för nyskapande initiativ och åtgärder på lokal nivå och har ett starkt intresse av och en erkänd kapacitet för att främja utvecklingen mot en hållbar försörjning. Regeringar och andra beslutande instanser bör, i samarbete med berörda internationella och icke-statliga organisationer, stödja det arbete för en hållbar utveckling som utgår från lokala grupper, vilket bland annat innefattar:

  1. Inflytande åt kvinnor genom rätt till oinskränkt deltagande i beslutsfattandet,

  2. respekt för ursprungsbefolkningar och deras samhällens kulturella integritet och rättigheter,

  3. främjande eller inrättande av mekanismer på gräsrotsnivå som möjliggör utbyte av erfarenheter och kunskaper mellan olika samhällen,

  4. ge lokala samhällen ett stort mått av delaktighet i en hållbar förvaltning och vård av de lokala naturresurserna för att höja deras produktionskapacitet, och

  5. inrättande av ett nätverk av lokalt baserade lärocentra för kapacitetsuppbyggnad och hållbar utveckling.


b) Lednings- och hanteringsfrågor


3.8 Regeringar bör, med hjälp av och i samarbete med berörda internationella, icke-statliga och lokala samhällsorganisationer, besluta om åtgärder, vilka direkt eller indirekt:

  1. Skapar avlönade arbetstillfällen och produktiva sysselsättningstillfällen som är förenliga med de landspecifika förutsättningarna, en tillräckligt stor skala för att tillgodose framtida ökningar av arbetskraften och för att åtgärda eftersläpningar,

  2. utvecklar med internationellt stöd där så är lämpligt, en ändamålsenlig infrastruktur och ändamålsenliga marknadsföringssystem, teknologisystem, kreditsystem och dylikt samt de mänskliga resurser som är nödvändiga för att genomföra ovan nämnda åtgärder och för att bredda den resursfattiga befolkningens valmöjligheter, samt ger hög prioritet åt grund- och yrkesutbildning,

  3. i betydande grad höjer den ekonomiskt effektiva resursproduktiviteten och åtgärder som säkerställer att den lokala befolkningen kan dra vederbörlig fördel av resursanvändningen,

  4. ger inflytande åt lokala samhällsorganisationer och människor för att göra det möjligt för dem att erhålla en hållbar försörjning,

  5. leder till uppbyggnad av ett effektivt primärvårdssystem och mödravårdssystem till vilket alla har tillgång,

  6. överväger stärkandet och utformningen av rättsliga ramar för markförvaltning, tillgång till markresurser och jordägande - särskilt med avseende på kvinnor - och arrendatorer,

  7. rehabiliterar försämrade resurser i den utsträckning detta är praktiskt möjligt och inför politiska åtgärder för att främja en hållbar resursanvändning för de grundläggande mänskliga behoven,

  8. inrättar nya lokalt förankrade strukturer och stärker redan existerande strukturer för att möjliggöra för den lokala befolkningen att erhålla hållbar tillgång till de resurser som de fattiga behöver för att övervinna fattigdomen,

  9. genomför mekanismer för befolkningens inflytande - särskilt med avseende på fattiga, i synnerhet kvinnor - i lokala grupper för att främja en hållbar utveckling,

  10. genomför åtgärder, med högsta prioritet och i överensstämmelse med landspecifika förutsättningar och rättsordningar, för att säkerställa att kvinnor och män har lika rätt att under frihet och ansvar besluta om hur många barn de skall ha och med vilka intervaller, och att de har tillgång till den information och utbildning och de medel, där det är lämpligt, som krävs för att de skall kunna utöva denna rättighet i överensstämmelse med sin frihet, värdighet och sina personliga värderingar, med beaktande av etiska och kulturella överväganden. Staterna bör aktivt verka för att genomföra program för att införa och stärka förebyggande och vårdande hälsovårdsinrättningar, som bland annat bör vara kvinnoinriktade och ledda av kvinnor och en säker och effektiv reproduktiv hälsovård, samt rimligt prissatta och tillgängliga tjänster för en ansvarsfull planering av familjestorleken i överensstämmelse med individens frihet, värdighet och personliga värderingar, med beaktande av etiska och kulturella överväganden. Programmen bör vara inriktade på en heltäckande hälsovård med mödravård, utbildning och information om hälsofrågor och föräldraskap och de bör ge alla kvinnor möjlighet att amma, åtminstone under de första fyra månaderna efter förlossningen. Programmen bör fullt ut stödja kvinnans produktiva och reproduktiva roll och välfärd och bör vara särskilt inriktade på behovet att ge alla barn en likvärdig och förbättrad hälsovård och på behovet att minska risken för dödlighet och sjukdom hos mödrar och barn,

  11. beslutar om integrerade åtgärder med sikte på en hållbar administration av tätorter,

  12. åtar sig att genomföra åtgärder med sikte på livsmedelssäkerhet och i förekommande fall självförsörjning av livsmedel inom ramen för ett hållbart lantbruk,

  13. stöder forskning om och integration av traditionella produktionsmetoder som har visat sig vara miljömässigt hållbara,

  14. aktivt söker kartlägga samt integrera verksamhet in i den informella sektorn i ekonomin genom avskaffande av föreskrifter och hinder som är diskriminerande mot verksamhet i denna sektor,

  15. överväger tillhandahållandet av kreditfaciliteter och andra faciliteter för den informella sektorn och för ökad tillgång till mark för den icke jordägande delen av befolkningen så att den kan införskaffa produktionsmedel och få tryggad tillgång till naturresurser. I många fall krävs särskilda överväganden beträffande kvinnorna. Det krävs noggranna genomförbarhetsstudier för att låntagarna skall kunna undvika skuldkriser,

  16. ger de fattiga tillgång till färskvatten och sanitära anordningar, och

  17. ger de fattiga tillgång till primärutbildning.


c) Information och utvärdering


3.9 Regeringar bör förbättra insamlingen av information beträffande målgrupper och målområden för att underlätta utformningen av målinriktade program och åtgärder som överensstämmer med målgruppens behov och ambitioner. Utvärderingen av sådana program bör vara könsspecifik, eftersom kvinnorna är en särskilt eftersatt grupp.


d) Samarbete och samordning på internationell och regional nivå


3.10 Förenta Nationerna bör, genom sina berörda organ, organisationer och församlingar, i samarbete med medlemsstaterna och lämpliga internationella och icke-statliga organisationer behandla undanröjande av fattigdom med högsta prioritet och bör:

  1. På begäran stödja regeringar och andra beslutande instanser i utformning och genomförande av nationella åtgärdsprogram avseende undanröjande av fattigdom och främjande av hållbar utveckling. Åtgärdsinriktade aktiviteter som berör ovan angivna mål, såsom undanröjande av fattigdom, projekt och program som i förekommande fall kompletteras med livsmedelshjälp, samt stöd till och särskild inriktning på sysselsättning och inkomstskapande åtgärder, bör ägnas särskild uppmärksamhet i detta avseende,

  2. främja tekniskt samarbete mellan utvecklingsländer avseende åtgärder för att undanröja fattigdom,

  3. stärka existerande strukturer i FN-systemet för åtgärdssamordning avseende undanröjande av fattigdom, inbegripet inrättande av en kontaktpunkt för informationsutbyte och utformning och genomförande av sådana pilotprojekt för fattigdomsbekämpning som kan mångfaldigas,

  4. i samband med uppföljning av genomförandet av Agenda 21 ge hög prioritet till utvärdering av framsteg beträffande undanröjande av fattigdom.

  5. undersöka ramarna för den internationella ekonomin, inklusive resursflöden och omstruktureringsprogram, för att säkerställa att sociala och miljömässiga hänsyn beaktas, och i detta sammanhang se över församlingar, inklusive finansiella institutioner, för att säkerställa fortsatt tillgång till grundläggande tjänster för fattiga och behövande, och

  6. främja internationellt samarbete i syfte att ta itu med grundorsakerna till fattigdom. Utvecklingsprocessen kommer inte att ta fart om utvecklingsländerna tyngs av skuldsättning i utlandet, om finansieringen av utvecklingen är otillräcklig, om handelshinder begränsar tillträdet till marknaderna och om utvecklingsländernas råvarupriser och handelsvillkor fortsätter att hållas på en otillfredsställande nivå.


Medel för genomförande


a) Finansiering och kostnadsberäkning


3.11 Konferenssekretariatet har beräknat den årliga kostnaden (1993 - 2000) för att genomföra de i detta programområde angivna åtgärderna till omkring 30 miljarder dollar inklusive 15 miljarder dollar i bidrag eller förmånliga krediter från det internationella samfundet. Det rör sig här endast om ungefärliga uppskattningar, som inte har granskats av regeringarna. Denna uppskattning överlappar andra uppskattningar i Agenda 21. De faktiska villkoren för kostnader och finansiering, inkluderande icke-koncessionella villkor, beror bland annat på de strategier och program som regeringarna beslutar att genomföra.


b) Kapacitetsuppbyggnad


3.12 Nationell kapacitetsuppbyggnad för genomförande av ovan angivna åtgärder är av avgörande betydelse och bör ges hög prioritet. Det är särskilt viktigt att inrikta arbetet med kapacitetsuppbyggnad på den lokala samhällsnivån för att kunna stödja ett arbete mot hållbarhet som utgår från denna nivå och att inrätta och stärka mekanismer som möjliggör utbyte av erfarenheter och kunskaper mellan olika samhällsgrupper på nationell och internationell nivå. Avsevärda krav ställs på sådana åtgärder och har samband med de delar av Agenda 21 som behandlar nödvändigt internationellt, finansiellt och teknologiskt stöd.



2007SOM3012ATTB3REV1 AGENDA ITEM V CONDUCT PRINCIPLES FOR PUBLIC
2011SOM1ACT005 AGENDA ITEM 4 & 11 MEDIUM TERM
2012CSOM012 AGENDA ITEM 7 UPDATED APEC GUIDELINES ON


Tags: agenda 21, av agenda, programområde, agenda, hållbar, kapitel, fattigdomsbekämpning