DOM KALLAR OSS LAPPDJÄVLAR
Scen: Pustervik. Göteborg
Koreografi och dans: Ola Stinnerbom
Musik: Magnus
Stinnerbom
Kostym: Inger Stinnerbom
Dom kallar oss lappdjävlar. Titeln på Ola
Stinnerboms nya dansverk anspelar på filmklassikern Dom kallar
oss mods men leder vidare till motfrågan: Vad är vi då?
Den samiska minoriteten och dess förhållande till
både sin egen identitet och majoritetssamhället brukar
inte vara ett lika stort ämne som andra urbefolkningars rätt
och situation, men på senare tid har det dykt upp både
här och där. Ann-Helen Laestadius ungdomsbok SMS från
Sapporo har fått välförtjänt uppmärksamhet
och nu är det alltså dansscenen som blir plats för
frågorna om identiteten, förnekandet och stoltheten. Bakom
föreställningen står danskompaniet Nomad, som också
omfattar forskning efter den försvunna samiska danstraditionen.
Ola Stinnerboms solo börjar under en hög
stol. av ljuset småningom avslöjad som silverfärgad.
Som fången i en bur börjar han spänna krafterna, rör
sig runt sig själv på det trånga utrymmet.
Renskinnstofflor, jojk och instrument placerar honom etniskt –
samiskt influerade utan att vara kopior – medan den citerade
dikten av Nils Aslak Valkeapää mot fonden redan talat
klarspråk om utanförskap och osynlighet, om att vara en
sådan som andra kan gå igenom.
Dansaren
tar sig till sist ut, packar bit för bit upp den samiska
identiteten ur en dokumentportfölj, men tycks inte känna
sig särskilt hemma i de traditionellt formade kläderna.
Drömsekvensen med en ljus flicka vars dans videoprojiceras mot
väggen utgör inget möte. Hon och han är
fascinerande kontraster, därför att de också är
lika. Det finns en släktskap i rörelsen och
kroppshållningen, och även hon tycks söka något.
Men medan hon ser ut att flyga tyngdlös skapar han intryck av
jordbunden kraft, med låga smidiga rörelser. Ändå
trotsar han oupphörligen tyngdlagen, akrobatiskt bärande
sin tyngd på en ena eller båda händerna, samtidigt
som kroppen vrider sig under total kontroll.
Sökandet
djupt där nere för vidare och han höjer sig långt
över marken på styltor, dekorerade så att tanken går
till traditionella schamanattribut, anspelande på samisk
berättartradition där jätten är en återkommande
figur. Och så till sist – efter en lång klättring
när tyngdlagen plötsligen känns mera hotande och nära
att riva ner honom - når han ända upp på stolen. Kan
sätta sig, hemmastatt finna sig tillrätta med sig rock och
mössa och våga blicka ut.
En dryg halvtimme
tar detta sökande och brottande med identiteten, starkt genom
att vara väl utformat till en tät helhet av rörelse
och ljud, i samspel med rummet. Mera sådant här behöver
vi. För att vidga vyer med nya ljud, ny rörelse och nya
tankevärldar, för att begrunda utanförskap och
förtryck. Det här är en utmärkt
turnéföreställning, som passar både den
etniskt blandade klassen, de speciellt dansintresserade – och
alla andra också, eftersom frågor om självrespekt
och annan respekt är allas frågor.
Fotnot:
Kompani Nomad har också ett studiematerial att ladda ner:
www.kompaninomad.se
Föreställningen spelas dagtid och
kvällstid under tiden fram till 2 december.
Marita Adamsson 0522 - 99 226 [email protected]
Tags: kallar oss, dom kallar, lappdjävlar, kallar